Tio tankar, bland annat om streckskräck, spelidéns krav och NHL:s gratisbesök

Tio tankar, bland annat om streckskräck, spelidéns krav och NHL:s gratisbesök

Tio tankar, bland annat om streckskräck, spelidéns krav och NHL:s gratisbesök

Tio tankar, bland annat om streckskräck, spelidéns krav och NHL:s gratisbesök

► Söndagskrönikan, dagen efter att Frölunda grävt en för djup grop uppe i Luleå och förlorat (2–4). Risken för negativt kval, vad spelidén kräver, en lirare som saknas, NHL:s invasion av Sverige. Bara delar av innehållet.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

Frölunda i problem i Luleå. William Nylander glad i Stockholm. Foto: TV4& VIAPLAY (skärmdumpar)

Slutspel och bra läge där? Kval för att hänga kvar i SHL? Jag kan se båda scenarierna för Frölunda – och för flera andra lag.
Tävla måste alltid komma före lira.
Framtida sportchef i Frölunda?
NHL-krocken är olycklig, den borde kosta något.

SÖNDAGEN ÄR TID för eftertanke, här inne på sajten får ni alltid ett antal ämnen att fundera på, att ha åsikter om. Frölunda i fokus, förstås – men även William Nylander, även NHL:s besök i ett större perspektiv.

Okej, krönikan då, som alltid i form av tio tankar, som alltid är ni hjärtligt välkomna.

 

1.Feelgood-film,

Jag hoppas ni såg det här i går. Gör det nu, annars. Vackert. Idrott när den är som vackrast. Och reportern Frida Nordstrand är en av de allra vassaste i sitt gebit.

 

2. Slåss om guld eller existens?

Har ni tänkt på en sak? Givet hur otroligt jämnt det är i SHL – hotet om skräckkval, alltså kvalmatcher för att hänga kvar, det är faktiskt realistiskt för många klubbar.  Färjestad räknar jag bort. Växjö också. Luleå. Och Skellefteå … för när Robert Ohlsson får tillbaka sina skadade spelare – ett riktigt bra lag. Men sedan … hm, jag kan se det gå illa för alla andra. Kan göra det. Notera kursiveringen noga. Men ändå.

Även om vi för enkelhets skull säger att Oskarshamn kommer sist (långt ifrån säkert), jag vill ändå hävda att det är rätt många lag som lika gärna kan komma att slåss för att slippa negativt kval som med god marginal gå till slutspel. Om det går emot, om det blir några förluster i rad, kanske en del skador på det – så jämnt som det är i SHL så finns inga garantier för att en negativ spiral inte ska skapas.

Att heta Frölunda och ha fin historia hjälper inte. Fråga Djurgården. Fråga HV71. Fråga Brynäs.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Nu menar jag på intet sätt att lyfta fram just Frölunda, missförstå inte, poängen är att det för flera klubbars supportrar kan bli oerhört nervöst och dramatiskt i vinter. Att som klubb vara topptippad, ha bra spelare på papperet, att egentligen ha material för mer, det hjälper föga när det börjar gå emot på isen.

 

3. Först och främst: tävla.

Jag ber er läsa lördagskvällens krönika om ni inte gjort det – ämnet är viktigt: Fragila Frölunda.

Så, bra, då kan vi gå vidare. Det här att Frölunda närmast ger bort första- eller andraperioder, det duger verkligen inte. Det är ett underbetyg till spelarna, det är ett underbetyg till ledningen, det är ett tecken på att något inte står rätt till i gruppen. Jag upplevde att Frölunda hade något på gång i de sex matcherna före uppehållet. I de två efterföljande – spelmässigt mycket svaga insatser. Kan det vara så enkelt som att det snackats för mycket offensiv (ni vet den som skulle bli friare) under spelledigheten, att spelarna därför tappat fokus på vad som är A och O: kampen, närkampsspelet, det rejäla uppträdandet?

Kanske. Låter märkligt, lite för enkelt, men …tja, i så fall är det verkligen dags att fokusera om.

Frölundas spelidé är tydlig: sätta stopp i egen zon, vända spel snabbt när det går, få ner puckar djupt, få till de långa anfallen, nöta, nöta, nöta, jobba, jobba, jobba – skapa tryck på kassen. Problemet – jag ser det tas upp här och var – är på intet vis att Frölunda saknar spelidé (man kan självfallet önska sig en annan), däremot är det på följande vis:

Ska Frölundas spelidé resultera krävs att spelarna tävlar stenhårt i alla tre zoner. Helst från start till mål, det duger i alla fall inte med bortkastade perioder som den första i Luleå, den andra mot Modo för ett tag sedan och så vidare.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Tävla. Tävla. Tävla.

Hellre gå bom än tveka.

Men tävla – fullt ut. Hela tiden.

Första lördagsperioden i Luleå, det var så tveksamt, så passivt, så osäkert, så spretigt, så ängsligt att … jag känner mig plötsligt som Roger Rönnberg, de rätta orden kommer inte till mig. Rönnberg och spelarna i Frölunda har det etter värre – de måste lösa problemet. Jag kan unna mig lyxen att sitta bredvid och titta på.

Förresten, jag skrev förra veckan om ett roligare Frölunda nu när Jere Innala är tillbaka. Ingen reträtt, jag vidhåller, så kan det bli, så borde det till och med bli, men bara om Frölunda hittar tillbaka till att börja med att tävla hårt, sedan låta liret komma.

 

4. Är det Jere som läser Malte bäst?

Jag tycker verkligen Malte Strömwall gjorde vad han kunde i Luleå (med pappa Johan på läktarplats – och i taket). Visst blev det många solokörningar, men i ett lag som skrek efter kvalité behövdes det någon som tog initiativ. Strömwall gjorde verkligen det. Dock är det kanske inte alltid helt lätt att spela med honom, killen är stundtals lika svårläst för med- som för motspelare. Låt oss se om Jere Innala lär sig. On det blir en fortsättning med dessa två herrar ihop.

 

5. Frisk Filip fördel för Frölunda.

Jösses, så Filip Hasa (sjuk) har saknats efter uppehållet. Bara en reflektion. Menar inte alls att Frölunda kan skylla på det, man måste klara spelare borta, men saknats, det har den smarte lille backen verkligen. Vet inte om alla hade räknat med det före säsongen.

 

William Nylander.

6. Nu vet ni som inte visste.

Jag gladdes med alla de som till vardags inte följer NHL hårt men i fredags fick se William Nylander dominera i den glob som numera ska kallas för Avicii Arena. Nylander har varit enastående bra i höst. Kanske den enskilt bäste offensive spelaren efter Jack Hughes (New Jersey). På bra svensktid, på svensk is, fick ”vanligt folk” (alltså sådana som inte är uppe på nätterna eller har som frukostrutin att se höjdpunkter från nattens alla NHL-matcher) se Nylander dominera när Toronto vände 0–2 till 3–2 mot Detroit. Grattis. Ni fattar nu, va?

Om Torontos försvarsspel håller för framgång i kampen om Stanley Cup i  vår, det är en annan femma. Men att det är underhållande att se laget med The Core Four (Nylander, Auston Matthews, Mitch Marner och John Tavares) – det går aldrig att argumentera emot.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

I skymundan, tack vare en del skador på backsidan, har Kungsbackakillen William Lagesson kommit in och gjort klart godkända insatser. Det är möjligt han åker ner i AHL igen längre fram när inte bara John Klingberg utan även Timothy Liljegren och kanske Conor Timmins är tillbaka, men känslan är ändå att Lagesson verkligen tagit chansen.

I dag söndag, 14.00: Toronto ställs mot Minnesota. Titta och njut. Även i Minnesota finns underhållare, till exempel norske trollkarlen Mats Zuccarello.

 

7. NHL är kul – men det borde kosta.

Fyra NHL-lag i Stockholm, hockeyfest, en chans (som jag var inne på ovan) för allmänheten att se svenska och utländska NHL-stjärnor på hemmaplan. Det är ju häftigt. Så klart. Egentligen. Men … jag är ändå inte riktigt förtjust. Ni vet att jag varit på det här tidigare, jag skrev den här krönikan i somras, och jag vill gärna få ur mig ytterligare några rader.

1. Krocken.
NHL:s invasion av Stockholm tar en massa fokus från SHL och allsvenskan, dessa ligor rullar på som vanligt, ska nu konkurrera (livepublik, TV-publik) med världens bästa spelare på upphaussat besök. Här hade man ju velat se bättre planering, att i alla fall SHL hade uppehåll de dagar Nylander & Co var här, att hela Hockeysveriges ögon för en stund kunde riktas mot Stockholm, kanske förenat med att NHL-stjärnornas moderklubbar och tidigare klubbar lyftes fram, den typen av grejor. Men SHL (och allsvenskan) har inte alls fått vara med här, som jag förstått det.

2. Svensk hockeys undfallenhet.
NHL kommer till Europa för att sälja sin produkt, skapa än större hajp, göra européer än mer intresserade. Redan har, till exempel, många svenska talanger siktet inställt på NHL långt innan de seniordebuterat i SHL, detta är ett litet mellansteg. Fair enough, jag klandrar ingen, men jag förvånas en del över att svensk hockey (förbundet) lite grand står med mössan i hand, glatt välkomnar NHL att göra reklam för sig samtidigt som de svenska ligorna pågår – utan att begära något i utbyte.
Sverige har förstås inte muskler nog för att kräva ”fotbollspengar” i transferavtalet, men att inte ens komma med ett motkrav, en markering? Man kunde åtminstone ha sagt: ”Jaså, ni vill in och sälja er på våra isar? Okej. Kul. Men då vill vi diskutera transferavtalet, vi tycker det är för många svenskar i AHL, ska vi se om vi kan reglera det där på något vis?”
Det går aldrig att slåss (och vinna kampen) mot NHL. Men man behöver ju inte lägga sig platt för den sakens skull.

ANNONS

NHL planerar ingen Europadivision, det tydliga beskedet gav bossen Gary Bettman tidigare i veckan. Men tro inget annat än att de här europeiska tripperna är viktiga. Så viktiga att NHL som huvudorganisation ersätter de resande klubbarna för förlorade publikinkomster.

Summa summarum – visst är det kul med NHL på besök i Sverige, tvivelsutan; jag tycker bara att det borde kosta något.

 

8. Hyllad Alavaara, kanske i Frölunda?

Tim Stützle, Ottawas tyske stjärna som avgjorde torsdagsmatchen mot Detroit, fick sin utbildning i Mannheim (kom dit som 15-åring). Ni vet vem som är sportchef där: förre Modo- och Frölundabacken Jan-Axel Alavaara. I en intervju med hockeysverige.se hyllades denne verkligen av Stützle, 21:

– Hans tro på mig som spelare öppnade många dörrar (…) Han är väldigt tuff och ställer höga krav på sina spelare, men han är också den första att backa upp dem om de behöver hjälp. Varje år sätter han ihop ett bra lag och de är nästan alltid favoriter till att bli mästare. Visst, de har bra resurser med pengarna och allt det där, men det krävs mer än så för att man ska kunna ha ett bra lag. Han har gjort ett otroligt bra jobb.

Alavaara är mycket uppskattad i Tyskland. Kan vara värt att betänka. Hade varit ett spännande namn i Frölunda den dagen klubben vill göra om.

 

9. Den gamle och båset – även framgent?

Kul att se Daniel Alfredsson i båset när Ottawa Senators spelat sina matcher i Sverige. Göteborgaren har ju numera en (något odefinierad) roll i klubben sedan gamle ägaren Eugene Melnyk dött och Michael Andlauer tagit över. ”Alfie” är en ikon i Ottawa, det ska bli intressant att se exakt hur Senators vill använda honom – och hur svensken vill bli använd. Kan han bli kvar i båset, tro? Kanske bara en Sverigegrej.

Gamle? Sorry, Daniel Alfredsson är bara 50, det där var mest för att få leka med Hemingway-klassikern Den gamle och havet.

 

10. Läkert!

Snygg. Min bedömning. Och som alltid uppskattar när jag när idrottsklubbar bidrar till samhället.

***

Okej, det var allt för denna gången. Tack för att ni orkade läsa ända hit. I kväll återkommer Alex Gustafsson med text från Modo–Frölunda i SDHL, måndag morgon har ni min lista att sätta tänderna i. Trevlig söndag på er!

 

 

► Söndagskrönikan, dagen efter att Frölunda grävt en för djup grop uppe i Luleå och förlorat (2–4). Risken för negativt kval, vad spelidén kräver, en lirare som saknas, NHL:s invasion av Sverige. Bara delar av innehållet.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

Frölunda i problem i Luleå. William Nylander glad i Stockholm. Foto: TV4& VIAPLAY (skärmdumpar)

Slutspel och bra läge där? Kval för att hänga kvar i SHL? Jag kan se båda scenarierna för Frölunda – och för flera andra lag.
Tävla måste alltid komma före lira.
Framtida sportchef i Frölunda?
NHL-krocken är olycklig, den borde kosta något.

SÖNDAGEN ÄR TID för eftertanke, här inne på sajten får ni alltid ett antal ämnen att fundera på, att ha åsikter om. Frölunda i fokus, förstås – men även William Nylander, även NHL:s besök i ett större perspektiv.

Okej, krönikan då, som alltid i form av tio tankar, som alltid är ni hjärtligt välkomna.

 

1.Feelgood-film,

Jag hoppas ni såg det här i går. Gör det nu, annars. Vackert. Idrott när den är som vackrast. Och reportern Frida Nordstrand är en av de allra vassaste i sitt gebit.

 

2. Slåss om guld eller existens?

Har ni tänkt på en sak? Givet hur otroligt jämnt det är i SHL – hotet om skräckkval, alltså kvalmatcher för att hänga kvar, det är faktiskt realistiskt för många klubbar.  Färjestad räknar jag bort. Växjö också. Luleå. Och Skellefteå … för när Robert Ohlsson får tillbaka sina skadade spelare – ett riktigt bra lag. Men sedan … hm, jag kan se det gå illa för alla andra. Kan göra det. Notera kursiveringen noga. Men ändå.

Även om vi för enkelhets skull säger att Oskarshamn kommer sist (långt ifrån säkert), jag vill ändå hävda att det är rätt många lag som lika gärna kan komma att slåss för att slippa negativt kval som med god marginal gå till slutspel. Om det går emot, om det blir några förluster i rad, kanske en del skador på det – så jämnt som det är i SHL så finns inga garantier för att en negativ spiral inte ska skapas.

Att heta Frölunda och ha fin historia hjälper inte. Fråga Djurgården. Fråga HV71. Fråga Brynäs.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Nu menar jag på intet sätt att lyfta fram just Frölunda, missförstå inte, poängen är att det för flera klubbars supportrar kan bli oerhört nervöst och dramatiskt i vinter. Att som klubb vara topptippad, ha bra spelare på papperet, att egentligen ha material för mer, det hjälper föga när det börjar gå emot på isen.

 

3. Först och främst: tävla.

Jag ber er läsa lördagskvällens krönika om ni inte gjort det – ämnet är viktigt: Fragila Frölunda.

Så, bra, då kan vi gå vidare. Det här att Frölunda närmast ger bort första- eller andraperioder, det duger verkligen inte. Det är ett underbetyg till spelarna, det är ett underbetyg till ledningen, det är ett tecken på att något inte står rätt till i gruppen. Jag upplevde att Frölunda hade något på gång i de sex matcherna före uppehållet. I de två efterföljande – spelmässigt mycket svaga insatser. Kan det vara så enkelt som att det snackats för mycket offensiv (ni vet den som skulle bli friare) under spelledigheten, att spelarna därför tappat fokus på vad som är A och O: kampen, närkampsspelet, det rejäla uppträdandet?

Kanske. Låter märkligt, lite för enkelt, men …tja, i så fall är det verkligen dags att fokusera om.

Frölundas spelidé är tydlig: sätta stopp i egen zon, vända spel snabbt när det går, få ner puckar djupt, få till de långa anfallen, nöta, nöta, nöta, jobba, jobba, jobba – skapa tryck på kassen. Problemet – jag ser det tas upp här och var – är på intet vis att Frölunda saknar spelidé (man kan självfallet önska sig en annan), däremot är det på följande vis:

Ska Frölundas spelidé resultera krävs att spelarna tävlar stenhårt i alla tre zoner. Helst från start till mål, det duger i alla fall inte med bortkastade perioder som den första i Luleå, den andra mot Modo för ett tag sedan och så vidare.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Tävla. Tävla. Tävla.

Hellre gå bom än tveka.

Men tävla – fullt ut. Hela tiden.

Första lördagsperioden i Luleå, det var så tveksamt, så passivt, så osäkert, så spretigt, så ängsligt att … jag känner mig plötsligt som Roger Rönnberg, de rätta orden kommer inte till mig. Rönnberg och spelarna i Frölunda har det etter värre – de måste lösa problemet. Jag kan unna mig lyxen att sitta bredvid och titta på.

Förresten, jag skrev förra veckan om ett roligare Frölunda nu när Jere Innala är tillbaka. Ingen reträtt, jag vidhåller, så kan det bli, så borde det till och med bli, men bara om Frölunda hittar tillbaka till att börja med att tävla hårt, sedan låta liret komma.

 

4. Är det Jere som läser Malte bäst?

Jag tycker verkligen Malte Strömwall gjorde vad han kunde i Luleå (med pappa Johan på läktarplats – och i taket). Visst blev det många solokörningar, men i ett lag som skrek efter kvalité behövdes det någon som tog initiativ. Strömwall gjorde verkligen det. Dock är det kanske inte alltid helt lätt att spela med honom, killen är stundtals lika svårläst för med- som för motspelare. Låt oss se om Jere Innala lär sig. On det blir en fortsättning med dessa två herrar ihop.

 

5. Frisk Filip fördel för Frölunda.

Jösses, så Filip Hasa (sjuk) har saknats efter uppehållet. Bara en reflektion. Menar inte alls att Frölunda kan skylla på det, man måste klara spelare borta, men saknats, det har den smarte lille backen verkligen. Vet inte om alla hade räknat med det före säsongen.

 

William Nylander.

6. Nu vet ni som inte visste.

Jag gladdes med alla de som till vardags inte följer NHL hårt men i fredags fick se William Nylander dominera i den glob som numera ska kallas för Avicii Arena. Nylander har varit enastående bra i höst. Kanske den enskilt bäste offensive spelaren efter Jack Hughes (New Jersey). På bra svensktid, på svensk is, fick ”vanligt folk” (alltså sådana som inte är uppe på nätterna eller har som frukostrutin att se höjdpunkter från nattens alla NHL-matcher) se Nylander dominera när Toronto vände 0–2 till 3–2 mot Detroit. Grattis. Ni fattar nu, va?

Om Torontos försvarsspel håller för framgång i kampen om Stanley Cup i  vår, det är en annan femma. Men att det är underhållande att se laget med The Core Four (Nylander, Auston Matthews, Mitch Marner och John Tavares) – det går aldrig att argumentera emot.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

I skymundan, tack vare en del skador på backsidan, har Kungsbackakillen William Lagesson kommit in och gjort klart godkända insatser. Det är möjligt han åker ner i AHL igen längre fram när inte bara John Klingberg utan även Timothy Liljegren och kanske Conor Timmins är tillbaka, men känslan är ändå att Lagesson verkligen tagit chansen.

I dag söndag, 14.00: Toronto ställs mot Minnesota. Titta och njut. Även i Minnesota finns underhållare, till exempel norske trollkarlen Mats Zuccarello.

 

7. NHL är kul – men det borde kosta.

Fyra NHL-lag i Stockholm, hockeyfest, en chans (som jag var inne på ovan) för allmänheten att se svenska och utländska NHL-stjärnor på hemmaplan. Det är ju häftigt. Så klart. Egentligen. Men … jag är ändå inte riktigt förtjust. Ni vet att jag varit på det här tidigare, jag skrev den här krönikan i somras, och jag vill gärna få ur mig ytterligare några rader.

1. Krocken.
NHL:s invasion av Stockholm tar en massa fokus från SHL och allsvenskan, dessa ligor rullar på som vanligt, ska nu konkurrera (livepublik, TV-publik) med världens bästa spelare på upphaussat besök. Här hade man ju velat se bättre planering, att i alla fall SHL hade uppehåll de dagar Nylander & Co var här, att hela Hockeysveriges ögon för en stund kunde riktas mot Stockholm, kanske förenat med att NHL-stjärnornas moderklubbar och tidigare klubbar lyftes fram, den typen av grejor. Men SHL (och allsvenskan) har inte alls fått vara med här, som jag förstått det.

2. Svensk hockeys undfallenhet.
NHL kommer till Europa för att sälja sin produkt, skapa än större hajp, göra européer än mer intresserade. Redan har, till exempel, många svenska talanger siktet inställt på NHL långt innan de seniordebuterat i SHL, detta är ett litet mellansteg. Fair enough, jag klandrar ingen, men jag förvånas en del över att svensk hockey (förbundet) lite grand står med mössan i hand, glatt välkomnar NHL att göra reklam för sig samtidigt som de svenska ligorna pågår – utan att begära något i utbyte.
Sverige har förstås inte muskler nog för att kräva ”fotbollspengar” i transferavtalet, men att inte ens komma med ett motkrav, en markering? Man kunde åtminstone ha sagt: ”Jaså, ni vill in och sälja er på våra isar? Okej. Kul. Men då vill vi diskutera transferavtalet, vi tycker det är för många svenskar i AHL, ska vi se om vi kan reglera det där på något vis?”
Det går aldrig att slåss (och vinna kampen) mot NHL. Men man behöver ju inte lägga sig platt för den sakens skull.

ANNONS

NHL planerar ingen Europadivision, det tydliga beskedet gav bossen Gary Bettman tidigare i veckan. Men tro inget annat än att de här europeiska tripperna är viktiga. Så viktiga att NHL som huvudorganisation ersätter de resande klubbarna för förlorade publikinkomster.

Summa summarum – visst är det kul med NHL på besök i Sverige, tvivelsutan; jag tycker bara att det borde kosta något.

 

8. Hyllad Alavaara, kanske i Frölunda?

Tim Stützle, Ottawas tyske stjärna som avgjorde torsdagsmatchen mot Detroit, fick sin utbildning i Mannheim (kom dit som 15-åring). Ni vet vem som är sportchef där: förre Modo- och Frölundabacken Jan-Axel Alavaara. I en intervju med hockeysverige.se hyllades denne verkligen av Stützle, 21:

– Hans tro på mig som spelare öppnade många dörrar (…) Han är väldigt tuff och ställer höga krav på sina spelare, men han är också den första att backa upp dem om de behöver hjälp. Varje år sätter han ihop ett bra lag och de är nästan alltid favoriter till att bli mästare. Visst, de har bra resurser med pengarna och allt det där, men det krävs mer än så för att man ska kunna ha ett bra lag. Han har gjort ett otroligt bra jobb.

Alavaara är mycket uppskattad i Tyskland. Kan vara värt att betänka. Hade varit ett spännande namn i Frölunda den dagen klubben vill göra om.

 

9. Den gamle och båset – även framgent?

Kul att se Daniel Alfredsson i båset när Ottawa Senators spelat sina matcher i Sverige. Göteborgaren har ju numera en (något odefinierad) roll i klubben sedan gamle ägaren Eugene Melnyk dött och Michael Andlauer tagit över. ”Alfie” är en ikon i Ottawa, det ska bli intressant att se exakt hur Senators vill använda honom – och hur svensken vill bli använd. Kan han bli kvar i båset, tro? Kanske bara en Sverigegrej.

Gamle? Sorry, Daniel Alfredsson är bara 50, det där var mest för att få leka med Hemingway-klassikern Den gamle och havet.

 

10. Läkert!

Snygg. Min bedömning. Och som alltid uppskattar när jag när idrottsklubbar bidrar till samhället.

***

Okej, det var allt för denna gången. Tack för att ni orkade läsa ända hit. I kväll återkommer Alex Gustafsson med text från Modo–Frölunda i SDHL, måndag morgon har ni min lista att sätta tänderna i. Trevlig söndag på er!

 

 

► Söndagskrönikan, dagen efter att Frölunda grävt en för djup grop uppe i Luleå och förlorat (2–4). Risken för negativt kval, vad spelidén kräver, en lirare som saknas, NHL:s invasion av Sverige. Bara delar av innehållet.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

Frölunda i problem i Luleå. William Nylander glad i Stockholm. Foto: TV4& VIAPLAY (skärmdumpar)

Slutspel och bra läge där? Kval för att hänga kvar i SHL? Jag kan se båda scenarierna för Frölunda – och för flera andra lag.
Tävla måste alltid komma före lira.
Framtida sportchef i Frölunda?
NHL-krocken är olycklig, den borde kosta något.

SÖNDAGEN ÄR TID för eftertanke, här inne på sajten får ni alltid ett antal ämnen att fundera på, att ha åsikter om. Frölunda i fokus, förstås – men även William Nylander, även NHL:s besök i ett större perspektiv.

Okej, krönikan då, som alltid i form av tio tankar, som alltid är ni hjärtligt välkomna.

 

1.Feelgood-film,

Jag hoppas ni såg det här i går. Gör det nu, annars. Vackert. Idrott när den är som vackrast. Och reportern Frida Nordstrand är en av de allra vassaste i sitt gebit.

 

2. Slåss om guld eller existens?

Har ni tänkt på en sak? Givet hur otroligt jämnt det är i SHL – hotet om skräckkval, alltså kvalmatcher för att hänga kvar, det är faktiskt realistiskt för många klubbar.  Färjestad räknar jag bort. Växjö också. Luleå. Och Skellefteå … för när Robert Ohlsson får tillbaka sina skadade spelare – ett riktigt bra lag. Men sedan … hm, jag kan se det gå illa för alla andra. Kan göra det. Notera kursiveringen noga. Men ändå.

Även om vi för enkelhets skull säger att Oskarshamn kommer sist (långt ifrån säkert), jag vill ändå hävda att det är rätt många lag som lika gärna kan komma att slåss för att slippa negativt kval som med god marginal gå till slutspel. Om det går emot, om det blir några förluster i rad, kanske en del skador på det – så jämnt som det är i SHL så finns inga garantier för att en negativ spiral inte ska skapas.

Att heta Frölunda och ha fin historia hjälper inte. Fråga Djurgården. Fråga HV71. Fråga Brynäs.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Nu menar jag på intet sätt att lyfta fram just Frölunda, missförstå inte, poängen är att det för flera klubbars supportrar kan bli oerhört nervöst och dramatiskt i vinter. Att som klubb vara topptippad, ha bra spelare på papperet, att egentligen ha material för mer, det hjälper föga när det börjar gå emot på isen.

 

3. Först och främst: tävla.

Jag ber er läsa lördagskvällens krönika om ni inte gjort det – ämnet är viktigt: Fragila Frölunda.

Så, bra, då kan vi gå vidare. Det här att Frölunda närmast ger bort första- eller andraperioder, det duger verkligen inte. Det är ett underbetyg till spelarna, det är ett underbetyg till ledningen, det är ett tecken på att något inte står rätt till i gruppen. Jag upplevde att Frölunda hade något på gång i de sex matcherna före uppehållet. I de två efterföljande – spelmässigt mycket svaga insatser. Kan det vara så enkelt som att det snackats för mycket offensiv (ni vet den som skulle bli friare) under spelledigheten, att spelarna därför tappat fokus på vad som är A och O: kampen, närkampsspelet, det rejäla uppträdandet?

Kanske. Låter märkligt, lite för enkelt, men …tja, i så fall är det verkligen dags att fokusera om.

Frölundas spelidé är tydlig: sätta stopp i egen zon, vända spel snabbt när det går, få ner puckar djupt, få till de långa anfallen, nöta, nöta, nöta, jobba, jobba, jobba – skapa tryck på kassen. Problemet – jag ser det tas upp här och var – är på intet vis att Frölunda saknar spelidé (man kan självfallet önska sig en annan), däremot är det på följande vis:

Ska Frölundas spelidé resultera krävs att spelarna tävlar stenhårt i alla tre zoner. Helst från start till mål, det duger i alla fall inte med bortkastade perioder som den första i Luleå, den andra mot Modo för ett tag sedan och så vidare.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Tävla. Tävla. Tävla.

Hellre gå bom än tveka.

Men tävla – fullt ut. Hela tiden.

Första lördagsperioden i Luleå, det var så tveksamt, så passivt, så osäkert, så spretigt, så ängsligt att … jag känner mig plötsligt som Roger Rönnberg, de rätta orden kommer inte till mig. Rönnberg och spelarna i Frölunda har det etter värre – de måste lösa problemet. Jag kan unna mig lyxen att sitta bredvid och titta på.

Förresten, jag skrev förra veckan om ett roligare Frölunda nu när Jere Innala är tillbaka. Ingen reträtt, jag vidhåller, så kan det bli, så borde det till och med bli, men bara om Frölunda hittar tillbaka till att börja med att tävla hårt, sedan låta liret komma.

 

4. Är det Jere som läser Malte bäst?

Jag tycker verkligen Malte Strömwall gjorde vad han kunde i Luleå (med pappa Johan på läktarplats – och i taket). Visst blev det många solokörningar, men i ett lag som skrek efter kvalité behövdes det någon som tog initiativ. Strömwall gjorde verkligen det. Dock är det kanske inte alltid helt lätt att spela med honom, killen är stundtals lika svårläst för med- som för motspelare. Låt oss se om Jere Innala lär sig. On det blir en fortsättning med dessa två herrar ihop.

 

5. Frisk Filip fördel för Frölunda.

Jösses, så Filip Hasa (sjuk) har saknats efter uppehållet. Bara en reflektion. Menar inte alls att Frölunda kan skylla på det, man måste klara spelare borta, men saknats, det har den smarte lille backen verkligen. Vet inte om alla hade räknat med det före säsongen.

 

William Nylander.

6. Nu vet ni som inte visste.

Jag gladdes med alla de som till vardags inte följer NHL hårt men i fredags fick se William Nylander dominera i den glob som numera ska kallas för Avicii Arena. Nylander har varit enastående bra i höst. Kanske den enskilt bäste offensive spelaren efter Jack Hughes (New Jersey). På bra svensktid, på svensk is, fick ”vanligt folk” (alltså sådana som inte är uppe på nätterna eller har som frukostrutin att se höjdpunkter från nattens alla NHL-matcher) se Nylander dominera när Toronto vände 0–2 till 3–2 mot Detroit. Grattis. Ni fattar nu, va?

Om Torontos försvarsspel håller för framgång i kampen om Stanley Cup i  vår, det är en annan femma. Men att det är underhållande att se laget med The Core Four (Nylander, Auston Matthews, Mitch Marner och John Tavares) – det går aldrig att argumentera emot.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

I skymundan, tack vare en del skador på backsidan, har Kungsbackakillen William Lagesson kommit in och gjort klart godkända insatser. Det är möjligt han åker ner i AHL igen längre fram när inte bara John Klingberg utan även Timothy Liljegren och kanske Conor Timmins är tillbaka, men känslan är ändå att Lagesson verkligen tagit chansen.

I dag söndag, 14.00: Toronto ställs mot Minnesota. Titta och njut. Även i Minnesota finns underhållare, till exempel norske trollkarlen Mats Zuccarello.

 

7. NHL är kul – men det borde kosta.

Fyra NHL-lag i Stockholm, hockeyfest, en chans (som jag var inne på ovan) för allmänheten att se svenska och utländska NHL-stjärnor på hemmaplan. Det är ju häftigt. Så klart. Egentligen. Men … jag är ändå inte riktigt förtjust. Ni vet att jag varit på det här tidigare, jag skrev den här krönikan i somras, och jag vill gärna få ur mig ytterligare några rader.

1. Krocken.
NHL:s invasion av Stockholm tar en massa fokus från SHL och allsvenskan, dessa ligor rullar på som vanligt, ska nu konkurrera (livepublik, TV-publik) med världens bästa spelare på upphaussat besök. Här hade man ju velat se bättre planering, att i alla fall SHL hade uppehåll de dagar Nylander & Co var här, att hela Hockeysveriges ögon för en stund kunde riktas mot Stockholm, kanske förenat med att NHL-stjärnornas moderklubbar och tidigare klubbar lyftes fram, den typen av grejor. Men SHL (och allsvenskan) har inte alls fått vara med här, som jag förstått det.

2. Svensk hockeys undfallenhet.
NHL kommer till Europa för att sälja sin produkt, skapa än större hajp, göra européer än mer intresserade. Redan har, till exempel, många svenska talanger siktet inställt på NHL långt innan de seniordebuterat i SHL, detta är ett litet mellansteg. Fair enough, jag klandrar ingen, men jag förvånas en del över att svensk hockey (förbundet) lite grand står med mössan i hand, glatt välkomnar NHL att göra reklam för sig samtidigt som de svenska ligorna pågår – utan att begära något i utbyte.
Sverige har förstås inte muskler nog för att kräva ”fotbollspengar” i transferavtalet, men att inte ens komma med ett motkrav, en markering? Man kunde åtminstone ha sagt: ”Jaså, ni vill in och sälja er på våra isar? Okej. Kul. Men då vill vi diskutera transferavtalet, vi tycker det är för många svenskar i AHL, ska vi se om vi kan reglera det där på något vis?”
Det går aldrig att slåss (och vinna kampen) mot NHL. Men man behöver ju inte lägga sig platt för den sakens skull.

ANNONS

NHL planerar ingen Europadivision, det tydliga beskedet gav bossen Gary Bettman tidigare i veckan. Men tro inget annat än att de här europeiska tripperna är viktiga. Så viktiga att NHL som huvudorganisation ersätter de resande klubbarna för förlorade publikinkomster.

Summa summarum – visst är det kul med NHL på besök i Sverige, tvivelsutan; jag tycker bara att det borde kosta något.

 

8. Hyllad Alavaara, kanske i Frölunda?

Tim Stützle, Ottawas tyske stjärna som avgjorde torsdagsmatchen mot Detroit, fick sin utbildning i Mannheim (kom dit som 15-åring). Ni vet vem som är sportchef där: förre Modo- och Frölundabacken Jan-Axel Alavaara. I en intervju med hockeysverige.se hyllades denne verkligen av Stützle, 21:

– Hans tro på mig som spelare öppnade många dörrar (…) Han är väldigt tuff och ställer höga krav på sina spelare, men han är också den första att backa upp dem om de behöver hjälp. Varje år sätter han ihop ett bra lag och de är nästan alltid favoriter till att bli mästare. Visst, de har bra resurser med pengarna och allt det där, men det krävs mer än så för att man ska kunna ha ett bra lag. Han har gjort ett otroligt bra jobb.

Alavaara är mycket uppskattad i Tyskland. Kan vara värt att betänka. Hade varit ett spännande namn i Frölunda den dagen klubben vill göra om.

 

9. Den gamle och båset – även framgent?

Kul att se Daniel Alfredsson i båset när Ottawa Senators spelat sina matcher i Sverige. Göteborgaren har ju numera en (något odefinierad) roll i klubben sedan gamle ägaren Eugene Melnyk dött och Michael Andlauer tagit över. ”Alfie” är en ikon i Ottawa, det ska bli intressant att se exakt hur Senators vill använda honom – och hur svensken vill bli använd. Kan han bli kvar i båset, tro? Kanske bara en Sverigegrej.

Gamle? Sorry, Daniel Alfredsson är bara 50, det där var mest för att få leka med Hemingway-klassikern Den gamle och havet.

 

10. Läkert!

Snygg. Min bedömning. Och som alltid uppskattar när jag när idrottsklubbar bidrar till samhället.

***

Okej, det var allt för denna gången. Tack för att ni orkade läsa ända hit. I kväll återkommer Alex Gustafsson med text från Modo–Frölunda i SDHL, måndag morgon har ni min lista att sätta tänderna i. Trevlig söndag på er!

 

 

► Söndagskrönikan, dagen efter att Frölunda grävt en för djup grop uppe i Luleå och förlorat (2–4). Risken för negativt kval, vad spelidén kräver, en lirare som saknas, NHL:s invasion av Sverige. Bara delar av innehållet.
► Tio tankar. Långt fler bokstäver. Välkomna.

Frölunda i problem i Luleå. William Nylander glad i Stockholm. Foto: TV4& VIAPLAY (skärmdumpar)

Slutspel och bra läge där? Kval för att hänga kvar i SHL? Jag kan se båda scenarierna för Frölunda – och för flera andra lag.
Tävla måste alltid komma före lira.
Framtida sportchef i Frölunda?
NHL-krocken är olycklig, den borde kosta något.

SÖNDAGEN ÄR TID för eftertanke, här inne på sajten får ni alltid ett antal ämnen att fundera på, att ha åsikter om. Frölunda i fokus, förstås – men även William Nylander, även NHL:s besök i ett större perspektiv.

Okej, krönikan då, som alltid i form av tio tankar, som alltid är ni hjärtligt välkomna.

 

1.Feelgood-film,

Jag hoppas ni såg det här i går. Gör det nu, annars. Vackert. Idrott när den är som vackrast. Och reportern Frida Nordstrand är en av de allra vassaste i sitt gebit.

 

2. Slåss om guld eller existens?

Har ni tänkt på en sak? Givet hur otroligt jämnt det är i SHL – hotet om skräckkval, alltså kvalmatcher för att hänga kvar, det är faktiskt realistiskt för många klubbar.  Färjestad räknar jag bort. Växjö också. Luleå. Och Skellefteå … för när Robert Ohlsson får tillbaka sina skadade spelare – ett riktigt bra lag. Men sedan … hm, jag kan se det gå illa för alla andra. Kan göra det. Notera kursiveringen noga. Men ändå.

Även om vi för enkelhets skull säger att Oskarshamn kommer sist (långt ifrån säkert), jag vill ändå hävda att det är rätt många lag som lika gärna kan komma att slåss för att slippa negativt kval som med god marginal gå till slutspel. Om det går emot, om det blir några förluster i rad, kanske en del skador på det – så jämnt som det är i SHL så finns inga garantier för att en negativ spiral inte ska skapas.

Att heta Frölunda och ha fin historia hjälper inte. Fråga Djurgården. Fråga HV71. Fråga Brynäs.

ANNONS

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

PEX Bud – för alla budbehov

Nu menar jag på intet sätt att lyfta fram just Frölunda, missförstå inte, poängen är att det för flera klubbars supportrar kan bli oerhört nervöst och dramatiskt i vinter. Att som klubb vara topptippad, ha bra spelare på papperet, att egentligen ha material för mer, det hjälper föga när det börjar gå emot på isen.

 

3. Först och främst: tävla.

Jag ber er läsa lördagskvällens krönika om ni inte gjort det – ämnet är viktigt: Fragila Frölunda.

Så, bra, då kan vi gå vidare. Det här att Frölunda närmast ger bort första- eller andraperioder, det duger verkligen inte. Det är ett underbetyg till spelarna, det är ett underbetyg till ledningen, det är ett tecken på att något inte står rätt till i gruppen. Jag upplevde att Frölunda hade något på gång i de sex matcherna före uppehållet. I de två efterföljande – spelmässigt mycket svaga insatser. Kan det vara så enkelt som att det snackats för mycket offensiv (ni vet den som skulle bli friare) under spelledigheten, att spelarna därför tappat fokus på vad som är A och O: kampen, närkampsspelet, det rejäla uppträdandet?

Kanske. Låter märkligt, lite för enkelt, men …tja, i så fall är det verkligen dags att fokusera om.

Frölundas spelidé är tydlig: sätta stopp i egen zon, vända spel snabbt när det går, få ner puckar djupt, få till de långa anfallen, nöta, nöta, nöta, jobba, jobba, jobba – skapa tryck på kassen. Problemet – jag ser det tas upp här och var – är på intet vis att Frölunda saknar spelidé (man kan självfallet önska sig en annan), däremot är det på följande vis:

Ska Frölundas spelidé resultera krävs att spelarna tävlar stenhårt i alla tre zoner. Helst från start till mål, det duger i alla fall inte med bortkastade perioder som den första i Luleå, den andra mot Modo för ett tag sedan och så vidare.

ANNONS

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

SF Pontona - Pontoner och betongbryggor sedan 1918

Tävla. Tävla. Tävla.

Hellre gå bom än tveka.

Men tävla – fullt ut. Hela tiden.

Första lördagsperioden i Luleå, det var så tveksamt, så passivt, så osäkert, så spretigt, så ängsligt att … jag känner mig plötsligt som Roger Rönnberg, de rätta orden kommer inte till mig. Rönnberg och spelarna i Frölunda har det etter värre – de måste lösa problemet. Jag kan unna mig lyxen att sitta bredvid och titta på.

Förresten, jag skrev förra veckan om ett roligare Frölunda nu när Jere Innala är tillbaka. Ingen reträtt, jag vidhåller, så kan det bli, så borde det till och med bli, men bara om Frölunda hittar tillbaka till att börja med att tävla hårt, sedan låta liret komma.

 

4. Är det Jere som läser Malte bäst?

Jag tycker verkligen Malte Strömwall gjorde vad han kunde i Luleå (med pappa Johan på läktarplats – och i taket). Visst blev det många solokörningar, men i ett lag som skrek efter kvalité behövdes det någon som tog initiativ. Strömwall gjorde verkligen det. Dock är det kanske inte alltid helt lätt att spela med honom, killen är stundtals lika svårläst för med- som för motspelare. Låt oss se om Jere Innala lär sig. On det blir en fortsättning med dessa två herrar ihop.

 

5. Frisk Filip fördel för Frölunda.

Jösses, så Filip Hasa (sjuk) har saknats efter uppehållet. Bara en reflektion. Menar inte alls att Frölunda kan skylla på det, man måste klara spelare borta, men saknats, det har den smarte lille backen verkligen. Vet inte om alla hade räknat med det före säsongen.

 

William Nylander.

6. Nu vet ni som inte visste.

Jag gladdes med alla de som till vardags inte följer NHL hårt men i fredags fick se William Nylander dominera i den glob som numera ska kallas för Avicii Arena. Nylander har varit enastående bra i höst. Kanske den enskilt bäste offensive spelaren efter Jack Hughes (New Jersey). På bra svensktid, på svensk is, fick ”vanligt folk” (alltså sådana som inte är uppe på nätterna eller har som frukostrutin att se höjdpunkter från nattens alla NHL-matcher) se Nylander dominera när Toronto vände 0–2 till 3–2 mot Detroit. Grattis. Ni fattar nu, va?

Om Torontos försvarsspel håller för framgång i kampen om Stanley Cup i  vår, det är en annan femma. Men att det är underhållande att se laget med The Core Four (Nylander, Auston Matthews, Mitch Marner och John Tavares) – det går aldrig att argumentera emot.

ANNONS

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

Fuktbehandling.se

I skymundan, tack vare en del skador på backsidan, har Kungsbackakillen William Lagesson kommit in och gjort klart godkända insatser. Det är möjligt han åker ner i AHL igen längre fram när inte bara John Klingberg utan även Timothy Liljegren och kanske Conor Timmins är tillbaka, men känslan är ändå att Lagesson verkligen tagit chansen.

I dag söndag, 14.00: Toronto ställs mot Minnesota. Titta och njut. Även i Minnesota finns underhållare, till exempel norske trollkarlen Mats Zuccarello.

 

7. NHL är kul – men det borde kosta.

Fyra NHL-lag i Stockholm, hockeyfest, en chans (som jag var inne på ovan) för allmänheten att se svenska och utländska NHL-stjärnor på hemmaplan. Det är ju häftigt. Så klart. Egentligen. Men … jag är ändå inte riktigt förtjust. Ni vet att jag varit på det här tidigare, jag skrev den här krönikan i somras, och jag vill gärna få ur mig ytterligare några rader.

1. Krocken.
NHL:s invasion av Stockholm tar en massa fokus från SHL och allsvenskan, dessa ligor rullar på som vanligt, ska nu konkurrera (livepublik, TV-publik) med världens bästa spelare på upphaussat besök. Här hade man ju velat se bättre planering, att i alla fall SHL hade uppehåll de dagar Nylander & Co var här, att hela Hockeysveriges ögon för en stund kunde riktas mot Stockholm, kanske förenat med att NHL-stjärnornas moderklubbar och tidigare klubbar lyftes fram, den typen av grejor. Men SHL (och allsvenskan) har inte alls fått vara med här, som jag förstått det.

2. Svensk hockeys undfallenhet.
NHL kommer till Europa för att sälja sin produkt, skapa än större hajp, göra européer än mer intresserade. Redan har, till exempel, många svenska talanger siktet inställt på NHL långt innan de seniordebuterat i SHL, detta är ett litet mellansteg. Fair enough, jag klandrar ingen, men jag förvånas en del över att svensk hockey (förbundet) lite grand står med mössan i hand, glatt välkomnar NHL att göra reklam för sig samtidigt som de svenska ligorna pågår – utan att begära något i utbyte.
Sverige har förstås inte muskler nog för att kräva ”fotbollspengar” i transferavtalet, men att inte ens komma med ett motkrav, en markering? Man kunde åtminstone ha sagt: ”Jaså, ni vill in och sälja er på våra isar? Okej. Kul. Men då vill vi diskutera transferavtalet, vi tycker det är för många svenskar i AHL, ska vi se om vi kan reglera det där på något vis?”
Det går aldrig att slåss (och vinna kampen) mot NHL. Men man behöver ju inte lägga sig platt för den sakens skull.

ANNONS

NHL planerar ingen Europadivision, det tydliga beskedet gav bossen Gary Bettman tidigare i veckan. Men tro inget annat än att de här europeiska tripperna är viktiga. Så viktiga att NHL som huvudorganisation ersätter de resande klubbarna för förlorade publikinkomster.

Summa summarum – visst är det kul med NHL på besök i Sverige, tvivelsutan; jag tycker bara att det borde kosta något.

 

8. Hyllad Alavaara, kanske i Frölunda?

Tim Stützle, Ottawas tyske stjärna som avgjorde torsdagsmatchen mot Detroit, fick sin utbildning i Mannheim (kom dit som 15-åring). Ni vet vem som är sportchef där: förre Modo- och Frölundabacken Jan-Axel Alavaara. I en intervju med hockeysverige.se hyllades denne verkligen av Stützle, 21:

– Hans tro på mig som spelare öppnade många dörrar (…) Han är väldigt tuff och ställer höga krav på sina spelare, men han är också den första att backa upp dem om de behöver hjälp. Varje år sätter han ihop ett bra lag och de är nästan alltid favoriter till att bli mästare. Visst, de har bra resurser med pengarna och allt det där, men det krävs mer än så för att man ska kunna ha ett bra lag. Han har gjort ett otroligt bra jobb.

Alavaara är mycket uppskattad i Tyskland. Kan vara värt att betänka. Hade varit ett spännande namn i Frölunda den dagen klubben vill göra om.

 

9. Den gamle och båset – även framgent?

Kul att se Daniel Alfredsson i båset när Ottawa Senators spelat sina matcher i Sverige. Göteborgaren har ju numera en (något odefinierad) roll i klubben sedan gamle ägaren Eugene Melnyk dött och Michael Andlauer tagit över. ”Alfie” är en ikon i Ottawa, det ska bli intressant att se exakt hur Senators vill använda honom – och hur svensken vill bli använd. Kan han bli kvar i båset, tro? Kanske bara en Sverigegrej.

Gamle? Sorry, Daniel Alfredsson är bara 50, det där var mest för att få leka med Hemingway-klassikern Den gamle och havet.

 

10. Läkert!

Snygg. Min bedömning. Och som alltid uppskattar när jag när idrottsklubbar bidrar till samhället.

***

Okej, det var allt för denna gången. Tack för att ni orkade läsa ända hit. I kväll återkommer Alex Gustafsson med text från Modo–Frölunda i SDHL, måndag morgon har ni min lista att sätta tänderna i. Trevlig söndag på er!

 

 

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Prenumerera

För bara 69 kronor i månaden följer ni med i Frölundas alla öden och äventyr, får matchtexter, nyhetstexter, krönikor, reportage … allt vad ni kan tänkas vilja ha.

Prenumerera

Senaste nytt

Senaste nytt

Senaste nytt